Båtliv
Vi har åkt båt.
I ett soligt skärgårdsliv. Vi har lagt till i naturhamnar, gästhamnar och på vänners bryggor. Vädret ute i skärgården har varit soligt och vattnet har varit ... tja inte så varmt men helt klart badvänligt!
Saltstänkta har vi hälsat på vänner, mötts upp ute på öar med barn och picknickorgar. Skärgårdskupp i Norrtälje, badat i pool på Enskär.
Middagar på en av solen uppvärmd klippa, andra dagar på sjökrogar.
Rosévin i solnedgångar, med otroligt vackra vyer.
Kortspel och mys när kapellet har dragits igen och värmeljusen tänts.
Vaknat sakta av vågor och kramar.
Kärlek.
Detta mina vänner är total avkoppling.
Snart kastar vi loss igen.
Läs även andra bloggares tankar om Semester, Skärgårdsliv, Kärlek
Underbara man
Snart väntar semesterns lugna dagar, solstänkta dagar med mannen. Båtliv i skärgården.
Du och jag, tuffa runt i stockholms skärgård, besöka öar som vi förra året kallade våra.
Somna till havets kluckande mot båtens skrov, vakna av måsarnas skri.
Besöka vänner på skärgårdens öar.
Salta kyssar och frukost på klippan, nakenbad och solkatter.
Kan livet vara mer underbart?
Läs även andra bloggares tankar om Stockholms skärgård, Kärlek, Semester
När?
Med det vi så gärna vill.
Att säga nu är tiden inne?
Att ena dagen känna nu, NU vill vi.
Andra dagen känna att nä, inte riktigt än.
Vi dansar tango.
Dansar till samma låt, i takt med varandra.
I takt med tiden? I kamp med tiden?
Men vi dansar tillsammans, i harmoni.
Och dansa är ju en del av livet, en del av nöjet...
Läs även andra bloggares tankar om Vi, Vill, 3
Väckt med kärlek
Men nu väcks jag inte av väckarklockan längre.
Jag vaknar av att mannen slingrar sina armar runt mig, pussar nacke, kinder, händer tills jag vaknar. Sen ligger vi kvar i sängen 10 min för att lyssna på morgonens nyheter.
Det är guldkant, en av många!
Puff älskling!
Läs även andra bloggares tankar om Hitta hem, Lyx, Kärlek!
Jag älskar dig!
Mannen som gör mig till världens lyckligaste kvinna varje dag.
Han är min pusselbit, min hummer.
Jag älskar dig mitt hjärta!
Kontraster
För ungefär ett år sedan började jag ta in hur mycket mitt liv skulle förändras.
Efter en höst där känslor bygges upp, känslor som inte gick att stoppa. Det var aldrig vår mening, vi drogs till varann som två magneter. Det som började med vänskap övergick med stadiga små steg till en kärlek som känndes så självklar.
För snart ett år sedan försökte jag lämna oss, jag kunde inte, du tillät inte. Vi låg på golvet, höll om varann hårt. Du viskade i mitt öra "Jag vet inte hur det kan vara så, men jag älskar dig." Mina känslor var de samma. Du sa det så bra, "Jag har hittat hem.".
Ett par dagar senare pratade jag med min make, grät floder, och förklarade att allt var annorlunda. Jag älskade honom otroligt mycket. Men det jag nu var involverad i var något mer än så, en kärlek som var och är helt oförklarlig, så självklar, känslor som jag aldrig trodde var möjliga, inte fanns. Det var aldrig meningen att göra min make illa.
Våren var en berg-o-dalbana. Toppar högre än Mount Everest, dalar djupare än Dantes Inferno.
Sedan sommaren, du tog sats och gjorde det du behövde göra, du menade heller aldrig att göra illa. Vi var båda på andra sidan, något vi aldrig trott om oss själva. Men vi var lyckliga i varandras närhet.
Vi åkte till Smögen, den vackraste dagen den sommaren. Du köpte den fina båten, vi åt räkor och badade från salta klippor. Sommaren bestod av härliga dagar på båten. Mycket närhet en djupare och djupare kärlek. Mycket glädje men också mycket ångest. Stora kontraster. Kärlek som växte sig starkare för var dag. Saker som behöve få ett avslut. En höst där du var stark nog att ta tag i det sista, för att kunna fortsätta framåt.
Det var nu du och jag på riktigt, fler än några få utvalda fick äntligen träffa du som var han, och jag som var hon. Familjer som välkomnade, vänner som önskade oss lycka.
Vi gör varandra bättre, lyfter i varandras sällskap. Vi har hittat hem.
Jag älskar dig mer och mer för var dag, förundrad över hur de här känslorna kan nå ännu högre höjder, igen och igen.
Våra liv korsades, flätades samman, du och jag. Vi ser nyfiket frammåt, 1, 5, 20, 60 år. De hinder vi troligen stöter på under livets gång, är vi säkra på att ta oss igenom. Vi älskar, pratar, stakar ut vägen som är vår.
Jag väljer dig, varje dag.
Roma e tresoro mio
Rom var underbart.
Blå himmel och strålande sol.
Visst det regnade en dag, bra dag att hitta snyggaste skinnjackan på marknaden.
Mycket historia inför våra ögon, trötta fötter efter att många mil avverkats på gator runt om i staden.
Otroligt vacker stad.
Hur gick det då med kaffet...
Jo, första dagen stannar vi till på ett litet café med en uteservering som badar i sol, där beställer älsklingen in en espresso ristretto till sig och en caffé latte till mig. Med solen värmande på bar hud och en hel del socker i kaffet så smakar det... smakar... GOTT!
Middagar på uteserveringar, under värmande gasolbrännare. Chardonnay i glasen, pasta med ringlande olja över. Förälskade ögon som möts över en rutig duk, upplysta kyrkor och statyer i periferin.
Vi styr in på champangerian, ett glas rosa champagne i sällskap av stora gröna oliver och kyssar, sedan tillbaka ut i jakten på de perfekta skorna.
Trevar fram på Italienska, fyller i när den andre tappar ordet.
Vi kommer snart tillbaka, tills dess övar vi italienska hemma. Övar ord, fraser, mat, vin och absolut caffé latte.
Läs även andra bloggares åsikter om Rom, Caffé latte, Vackraste mannen håller mitt hjärta
Härligt i höstrusket
Om tre veckor blir det en liten tripp till Rom...
I fyra dagar blir det vin, historia, kaffe, god mat och en massa mys med älsklingen...
Underbart att börja december så!
Läs även andra bloggares åsikter om Rom, Kärlek, Resa
Underbara underbara man
Vet du.
Jag ÄLSKAR dig!
Mycket värme till mitt hjärta genom ett sms... Älskar honom så galet mycket!
Vi har båda gått genom eld, men det är det värt, för honom skulle jag göra det igen.
Läs även andra bloggares tankar om Kärlek, Underbara man, Jag älskar dig
Kan tomten komma tidigt i år?
För så snart jag bestämt mig så tänker jag klicka hem en av dessa godingar!
Nikon D60 Canon EOS 450D
Lutade först mot Nikon, men efter någon timme på nätet så ser det nu ut att bli Canon.
Ska bara åka förbi en affär imorgon så jag får klämma och känna lite.
Studerade foto för många år sedan och älskade att framkalla bilder i mörkrummet, men nu samlar systemkameran damm och en liten digital införskaffades alldeles för länge sedan.
Jag har aldrig riktigt tyckt att det blir lika bra blider eller att det är lika roligt att fota.
Men nu så, en bra digital systemkamera och ett bildbehandlingsprogram av känt märke som får agera mörkrum (saknar dock lukten)...
Så ser ni en tjej på Stockholms gator liggandes nära marken, hängande i ett träd eller kanske hängandes ut från en båt, då är det troligtvis jag som bekantar mig med min nya älskling!
Läs även andra bloggares åsikter om Canon EOS 450D, Nikon D60, Min passion
Om jag fick
Jag skulle göra iordning thé i en termos, bre några ostmackor, packa ner en filt och boken jag läser just nu och äta min frukost i den stora fina parken här brevid.
Sedan skulle jag cykla till Nackareservatet och gå runt där i skogen flera timmar, ta med mig kamera och botanisera bland löv och liv. Kanske ta med A´s hundar.
På eftermiddagen om det fortfarande är fint väder så skulle jag och M åka ut med båten, kanske med lite kycklig som vi kan grilla ute på en ö.
Åka hem i skymningen.
Hälla upp ett glas rött, tända lite ljus och ta ett långt varmt bad med M.
Idag borde vara en ledig dag.
Vackert mörker
I skymmningen gick vi hemifrån M.
När vi går in i parken och låter trädens kronor omfamna oss så förbyts storstadens ljud mot naturens andningar.
Det prasslar när vinden dansar förbi och leker med löven som fallit till marken.
Vi ser ut över det spegelblanka vattnet, träden som brinner av höstfärger där på andra sidan speglar sig i vattnet, det finns fortfarande båtar kvar vid bryggorna och ett par svanar seglar förbi.
De runda lamporna gömmer sig bland trädens löv och sprider ljus över parken.
Det är fler än vi här, de som tränar inför maraton, de som cyklar hemåt, hunden som får sin kvällspromenad, alla ser vi parken på vårat alldeles egna sätt.
Vi går förbi Torsen Flink som står med sitt kameracrew, de har lyst upp Ekopalatset på andra sidan vattnet. Undrar vad det är för film han jobbar på nu. Vacker scen blev det säkerligen.
När vi så vänder hemåt är det mörkt, vi är varma, kalla, upprymda och lugna allt på samma gång.
Det är kärlek,
kärlek till naturen, kärlek till M,
kärlek till Stockholm.
Kärlek och avstånd
Jag har mina fadderbarn långt borta i främmande länder, vi skriver brev till varandra och berättar om våra liv.
Mina föräldrar finns nära och långt borta. De bor en timme bort i en annan stad, det är nära, men tillräckligt långt borta för att mina besök skulle kunna kallas sporadiskt glesa.
De är underbara föräldrar, finns där alltid för mig och mina syskon, är det något vi behöver så hjälper de, de är nära.
Men det har alltid funnits ett avstånd mellan mig och dem, kan kanske bero på att jag är äldst i syskonskaran och därmed fått ta mer ansvar och kämpat för det jag ville ha och göra.
Vi pratar inte med varandra, vi pratar till varandra.
Mitt liv är som ett isberg för dem, vi hörs och de ser min topp där allt är ok eller ibland inte så ok. De har försökt ta sig under ytan någrra gånger, men jag känner mig obekväm.
De var bland de sista att få veta att jag och min man skulle skilja oss, jag sökte ingen tröst där eller försökte ens förklara varför jag lämnade honom, utan sa bara att så här är det nu.
De vet heller inget om att jag har träffat mannen i mitt liv, M, han jag vill leva med, han jag ska odla blommor och potatis med på torpet när vi är 73.
Det är inte så att jag inte vill att de ska veta, utan för att jag och M började våran resa med förhållanden som inte var de bästa. Det är inget jag känner för att disskutera med dem.
Jag känner nästa så att de inte har något med mitt liv att göra på det sättet och blir lite irriterad när de blir för närgågna.
Det gör mig sorgsen, jag skulle vilja att vårat förhållande var bättre, att jag vill släppa in dem, och jag känner hur jag gör dem ledsna över mitt avståndstagande. Vet inte hur jag ska lösa den delen.
Mina vänner har jag olika avstånd till, en del finns där ute och vi ses någongång per år, det blir inte mer och det är ok.
Andra står mig lite närmre, vet om vad som händer i mitt liv och jag vet hur de mår i sina, vi ses inte ofta men inte heller sällan, de står mig nära och vi vet att vi finns där för varann.
Sen så finns de där små guldkornen som är helt synkade med mig, speciellt Mi.
Mi är min familj, det är Mi jag ringer så fort något har hänt... eller inte hänt. Vi stöttar varandra i vått och torrt. Allt vi går igenom luftas med den andra, kan hända att vi överanalyserar ibland, men vi pratar igenom alla känslor som finns för dagen och det är så skönt att ha den relationen till en vän. Få förunnat.
Mi är alltid nära i mitt hjärta och mitt sinne, och sedan ett par månader så är vi även nära fysiskt, vi råkade bli grannar.
Sen så är det M, älskade M.
M - du finns nära nära, du fyller mitt hjärta och mina tankar hamnar allt som oftast hos dig. Vi båda insåg -Det är Dig Jag är ämnad att dela Mitt liv med. Det fanns inget som kunde hindra det trots hindren var stora och jobbiga. Vi är ännu inte helt förbi allt men på god väg. Livet tillsammans är målet. Jag älskar dig obeskrivligt och du känner detsamma för mig.
Det vi har hittat hos varandra är svårförklarat.
Det är som du sa, Jag har hittat hem!
Bomull
Förkylningen har hittat mig.
Snörvlar, nyser, hostar, kan inte sova ordentligt hela kroppen är trött och huvudet känns fyllt av bomull.
M kom hem å mös med mig igår, trots ihärdigt snörvlande.
Mysigt med omtanke och pussar, bli älskad ömt, smekt över huvudet och serverad glass.
Träffande
I'm old enough to see behind me
But young enough to feel my soul
I don't wanna lose you baby
And I don't wanna be alone
Don't wanna live my days without you
But for now I've got to be without you
*
But then I think of lovin'
And I just can't get you off of my mind
Babe can't you see
That this is killing me
I don't want to push you baby
And I don't want you to be told
It's just that I can't breathe without you
Feel like I'm gonna lose control
Båtvaktande
Första natten på semestern tillbringade jag med M på båtklubben för vår nattvakt.
Dagen bestod av kramande, ica, kramar, sushi, matlagande, pussande, ännu mer matlagande... vi hade en plan.
Vi tog båten ut för att äta lunch/middag på sjön, för att sen krypa ner i ruffen, kramas och sova lite innan vaktpasset skulle börja.
Väderguden tyckte något lite annorlunda. Regn och mullrande åska.
Försökte mota bort kylan med närhet och choklad, men lyckades inget vidare.
Ändring av plan, hem till mig för att sova lite innan.
Sedan så det ut så här:
20.30 somnar
22.10 alarmet kallar argt upp oss
22.20 M installerar program i min dator för att kunna spela upp film, jag gör mitt bästa för att inte somna på soffan
22.35 Samlat ihop allt, går ut genom dörren
22.40 Pit-stop på OK för överlevnadskitt - GODIS
23.00 Vi anländer båtklubben och går ut på vår första vaktrond, utrustade med ficklampor och sömndruckna kroppar.
Hotar de flesta båtar, fåglar och allt annat som rört sig att hamna i rapporten, berusade av makt :)
23.50 Nu har vi betat av 3 bryggor, spanat in alla båtar och inser att vi måste gå ut på nästa runda om 10min.
24.00 Går rundan lite snabbare.
Natten fortsätter med vaktrundor, läskigt mycket godis, mys, och kortspel fram till kl. 05.00, då vi äntligen får åka hem och krypa ner under täcket.
Var sådär i efterhand inte så farligt jobbigt som vi trott, faktiskt riktigt mysigt.
Lycklig
Älskar dig M!!!
Hammarby Sjöstad
Di Piú har god mat och den sötaste lilla grekiska farbrorn, lite lagom ironisk sådär - det passar oss :)
M kallar honom Zorba och jag tror på Christos...
Vi gillar även Jimmys Steakhouse, där finns Costas som jag brukade jobba för på Sonjas Grek.
Personalen är lite burduskt grekiska i sin framtoning, anser det lite charmigt.
God mat, supergoda desserter, speciellt chokladbakelsen med cremébrulé inuti - slurp!
M och jag var där igår, åt middag och avslutade med inte mindre än 3! desserter, blev mäkta tungt i magen.
När vi väl kunde röra oss igen så promenerade vi runt på bryggorna och mös.
Finns det något bättre än god mat och kärlek en onsdagskväll?
